Bildningsnämnden utmanar riksdagsledamöterna att ge inhemsk litteratur i julklapp
Bildningsnämnden utmanar riksdagsledamöterna att ge inhemsk litteratur i julklapp
Bildningsnämnden utmanar ledamöterna att ge inhemsk litteratur och böcker översatta till de inhemska språken i julklapp i år. Läscentrum publicerar en lista över böcker för olika läsare.
Lysmaskens redaktör Ann-Christine Snickars ger gåvotips inför julen
Adrian Perera: Mamma
Mamma är en roman om att vara barn och utlämnad till vuxna, till språk man inte förstår, till egna fantasier. Perera hanterar utsatthetens villkor på ett eget sätt, gestaltar språket som ett slags dörr som kan öppnas men också stängas. Tvånget avspeglas också i formen, samtidigt på två spår: inlevande och rapporterande.
Ulrika Nielsen: Korta texter om det öppna och ouppklarade
Ulrika Nielsen skriver om rum och tillstånd, udda episoder, infall, missförstånd. Texterna kan vara korta reflektioner, ibland ultrakorta noveller om en relation, eller som ett skämt, en förvåning över omvärlden, dess överrumplande konkretion. De gränsar till leken och är på ett slags analytiskt sätt kärleksfulla.
Malin Slotte: Fia och andra noveller
Novellerna i denna debutsamling utspelas på landsbygden, platser man besöker på julen eller semestern, eller där man ohjälpligt fastnat. Miljö är också arbetsplatsen i stan, kontoret. Slotte tar fram de svaga punkterna, det pinsamma, det mänskliga, hela skalan från det knappt märkbara till det katastrofala.
Sanna Tahvanainen: Körsbär i snön
Romanen handlar om Sylvia Plath i New York som stipendiat på tidskriften Mademoiselle, är en fiktion kring stoffet till Glaskupan, berättar om en ung och hungrig kvinna, som vill bli författare, som vill ha män, som vill vara någon. Den låtsas inte veta hur det gick, den vill som Sylvia: leva, ta plats, fördubbla sig, bli pluralis.
Ulf Stark & Linda Bondestam: Diktatorn
Diktatorn (2011) kom ut i nyupplaga i år! Den är tänkt för barn, men frågan är om inte vuxna roas mer, kanske föräldern till en som går igenom diktatorsåldern, eller den som känner igen sina egna fasoner. Boken präglas av en genomskådande kärlek, man kan bli älskad fastän man är jävlig och vill bestämma hela tiden.
Ralf Andtbacka: Potzdamer Platz – en dikt
Berlin är en geografisk plats, världshistoria, ett tillstånd. Potzdamer Platz får bli mål och mening, i den mening man nutidsmänniskan har mål och mening. Den här dikten nomadiserar i tonarterna mellan T. S. Eliot och krassa algoritmer. Finns det en frihet för dikten eller läsaren? Det går kanske inte att veta.