Lysmaskens tips för sommarläsning
Nättidningen Lysmasken lyfter fram böcker utanför allfartsvägarna och stöder på det sättet mångsidig, smal litteratur och olika författare. Det finns nästan 4000 bokrecensioner i Lysmaskens arkiv och det publiceras hela tiden nya.
Ann-Luise Bertell: Skuggas (Förlaget M, 2025)
I romanen Skuggas berättar Ann-Luise Bertell om Rut som blir kvar på gården Skuggas med sina tre barn när hennes man Verner blir inkallad. Hon får hjälp i jordbruket av en sovjetisk krigsfånge från Ukraina, Anton.
Ingen i romanen har valt sitt öde. Rut attraheras av Anton och det blir en tyst kamp i henne mellan samvete, ideologi och önskningar. Som i alla berättelser som skildrar människor under andra världskriget blir tystnader kring det som sker ute i världen i sig betydelsebärande.
Malin Slotte: Reservplatsen (Schildts & Söderströms, 2025)
Reservplatsen är en roman om romanbygget själv. ”Författaren” får en reservplats på en eftertraktad skrivskola och Malin Slotte skildrar ingående och senare skruvat om just hur det är att ständigt vara medveten om att man är en reserv, en skribent på utbytarbänken.
När författaren slutligen kapitulerar och släpper alla hämningar och låter prosan blir risktagande och berättelsen rafflande. En rolig och ymnig bok om skrivkramp.
Tatjana Brandt: Drömmaren Rousseau, eller Om frihet, fantasi och den omöjliga konsten att leva i ett samhälle (Förlaget M, 2025)
Den Rousseau som Brandt säger sig “drömma fram” i sin essäbok är intressant just i sin ambivalens. Det är genom att befinna sig i en historisk brytningstid, i skärningspunkten mellan text och liv, som bokens Rousseau på ett drabbande sätt famlar och navigerar.
En medkännande och medryckande bok om en motsägelsefull person och filosof på 1700-talet.
En person som förde in känslor i politiken.
Jörgen Gassilewski: Leken (Albert Bonniers förlag, 2024)
I Jörgen Gassilewskis endagsroman Leken följer vi Junis, 4 år, dag på dagis.
Fröknarna lär barnen om änder och andra djur. De ska åka ut till en ö i närheten för att titta på fåglarna. I båten blir en i personalen sjösjuk och de får lov att vända tillbaka. Juni leker med sin kompis Linn och andra. Under vilostunden vandrar tankarna. Vid maten tycker de andra barnen om att dricka “spökvatten”, vatten med ett par droppar mjölk i.
Så rullar dagen och romanen på, sympatiskt och skildrat med lätt hand.
Lars Sund: Prinsessan av Vasa (Förlaget M, 2024)
Med Prinsessan av Vasa knyter Lars Sund ihop sin trilogi om livet i en cellulosadoftande hamnstad. Det började med en skildring av det efterkrigstida Finland och fortsatte med en berättelse om att vara ung i ett Finland som sökte sig utåt.
Nu är handlar det om dem som blev vuxna i ett senmodernt samhälle präglat av klimatkris och smarttelefoner. Genom specifika referenser som dessa lyckas Sund väva samman individ och tidsålder, och därmed hitta en allmängiltighet i det han skildrar.
I sin trilogi tar Sund hjälp av andra konstformer än den litterära för att bygga upp sin berättelse, teatern, symfonin och nu dansen.
Emma Ahlgren: Kettu (Schildts & Söderströms, 2024)
Emma Ahlgren gestaltar skickligt i sin bok Kettu vad man kan få syn på genom att leva nära den som i mångas ögon är i den ”mindre” och mer ”stillastående” värld som en del människor med funktionsnedsättningar befinner sig i.
När de två tvillingsystrar som är huvudpersoner är barn sammanfaller deras sätt att vara i världen.
Det finns ett drag av saga i Kettu, som om barnens lekar pågår lite vid sidan av den ”vanliga” världen på en obestämd plats och i en vagt obestämd tid. Sagan om Kettu andas lågmäld sorg.
Linda Bondeastam: Chop Chop. En tapper jordbos berättelse (Förlaget M, 2024)
”Välkommen till jorden 2032”. Så inleds Linda Bondestams nya barnbok. År 2032 finns fler robotar än människor här. Bland skyskrapor och antika kolonner trängs teknologi och robotfabriker.
Här beskrivs hur en robot är byggd. Roboten blev en liten och glad jordbo, inställd på att hjälpa.
En butter chef, med motbjudande chefsattribut, introducerar kortfattat roboten för arbetarna: ”Jobba på, chop chop”, säger chefen. ”Chop Chop – det måste vara jag”, tänker roboten.
Bilderna i boken är talande, med insmugna detaljer. De berättar lika mycket som texten, kanske mer.
Emma Juslin: Rekviem över en bror (Förlaget M, 2024)
Det är lätt att se mönster och en tydlig språkets och känslans rytm i Emma Juslins Rekviem över en bror.
Mönstret från begravningen som prästen följer med Blott en dag, den billiga vita kistan, de små röda rosorna. Från Introitus till Communio, sju kapitel, som skapelsedagarna; Väntan, tårarna, barnets otålighet.
På sista sidan lyfter mamman Vanja upp sin son i famnen och bär honom förbi zombisarna, som Frans försöker fly. Jag ser det som Vanjas sätt att befria sin son från arvsynd, ett destruktivt familjemönster.
Rekviem är Emma Juslins litterära återkomst.
Quynh Tran: När andra njuter (Förlaget M, 2025)
Quynh Trans andra roman, När andra njuter recenseras av två olika kritiker på Lysmasken, Anna Remmets och Robin Valtiala. Remmets tar fasta på berättelsens samhällsnivå, medan Valtiala går in i relationer och språk.
Den ena är mer tveksam, den andra entusiastisk:
Quynh Tran – Ojämnt om mor och dotter (recension 1)
Besvikelse och iver i en trång lägenhet (recension 2)
Lysmasken är ett webbforum för litteraturkritik. Lysmasken värnar om den finlandssvenska litteraturen, men vill också lyfta fram annan glödande litteratur som förtjänar uppmärksamhet. Vårt unika, gedigna arkiv med recensioner är en skatt vi värnar om.
